pepp

Grått väder, opeppande. Sovit bort hela dagen, opeppande. Men det var i alla fall en väldigt mysig kväll igår med mina fina gamla vänner. Det blev en standardträff med tacos, singstar och prat hit och dit. Vi skrålade högt och falskt, men ingen granne hörde av sig, så jag tar det som en komplimang. Vid halv två begav de sig till Issas racerbil och körde iväg till sina käraste, Issa till sängen för att orka jobba, Malin till Oscar och Sofia till Marie. Kvar blev jag, ensam och övergiven. Okej, inte helt ensam och inte helt övergiven, men kvar blev jag i alla fall. Sen såg vi på film och barnprogram tills vi somnade och fick sova två timmar innan Dennis kom hem strax efter nio. Inte konstigt att man råkar sova till halv tre då! Även om det känns fruktansvärt jobbigt att göra det. Hoppas att jag hinner vakna innan jag ska till Anna på förfest.

Kaffe kanske kan hjälpa mig att vakna, men då måste jag resa mig ur sängen och gå alla steg till köket typ fem meter bort. Det är vid sådana tillfällen jag längtar efter min grek. Men han har ju inte dykt upp än. Men nu vet jag varför, det är ju självklart! Jag har gått runt här och drömt om min snygga vältränade grek som bara dyker upp mitt framför näsan på mig i sin öppna vita skjorta som fladdrar i vinden och blottar hans snygga överkropp. Men vem fan går runt med öppen skjorta i december?! Det är ju snorkallt ute, och jag vill inte ha en köldskadad grek. Nae, jag får allt vänta tills det blir lagom temperatur för min grek att uppenbara sig. Tills dess nöjer jag mig mer än väl med det jag har, världens finaste vänner!

Kaffe!